Wednesday, February 10, 2010

A Day At Work

I went out from house at about 7:25,& of course my mom yg drive.Waa.Pastu hantar adik(Amirah Zafirah/Mok2) to SKTM (2).Then as usual,breakfast with mommy.Before 8 da sampai Smart Reader Kids (branch Tmn Melawati).Kerjaku pon bermula.Mula2 pakai baju merah die,then turun bawah to pick up the kids coz most parents rushing nk pergi kerja kan.So we'all made their day easier,ktorg tlg bukak pintu & bwk anak2 mereka naik ke atas.Then every morning,dorg ade assembly.During that period,terkeluar la suara2 dorg menyanyikan lagu2 kindergarden.Agak2 da setengah jam,kids pon line up & enter their class.Budak2 ni dorg mmg pandai,very sistematic.At first,i only be an assistant to one of the teacher,but now i plak become the TEACHER.Waa.Jadi assistant best,kerja pon less.Hehe.But since i already upgrade to the next level,susah skeyt la.Nak kene ajar kids,make sure they understand what we just learnt,byk la.Mula2 best,but after da dekat a month kerja situ,i feel like im dying.Gila penat.Haha.No wonder my other friends yg kerja as assistant teacher always claimed dorg penat after blk kerja.But now i know,its not that easy to handle a kids,apetah lagi berpuluh2 kids.Haih,but i still holding on till March or April.Furthermore duduk rumah xdpt ape pon.Better kerja.Gain experience,gain salary.Hahaha.Pape pon,money isnt the main objective,just nak isi mase lapang.Lagi pon mmbr semuanya da kerja,nak lepak pon xde mmbr.Ok,back to work.After that,ajar la budak2 tu ABC or 123.Until dorg btl2 remeber & recognize,then only i feel very satisfy.But selalunya la,dorg byk main drpd belajar.Haha,teacher pon penat tau.Then dorg break,cuci tangan dulu la.After makan2,sambung belajar lg sampai dorg da penat menulis/colour,baru stop.Hehe.I love to bullying them sometimes.Geram gila.Comel2,pandai & sorg 2,gangster gila.Haha.Pape pon,everyday my job still the same,to educated them.Sebenarnya everyday tahan je,nak benti2.Hehe.Pape pon,Teacher Zyma loves all her students,even dorg sgt sangat SANGAT degil.Much love, Zyma.

No comments:

Post a Comment